En gång när jag återvänt hem från en längre utlandsvistelse satt jag i min soffa och såg mig om i lägenheten. Då infann sig en oväntad känsla, klar och bestämd sa den mig "jag behöver inget hem, jag vill bara ha tillfälliga boplatser". Jag började då fundera på hur långt det går att driva en sån strävan i vår kultur. Den stora utmaningen är nog att hantera omgivningens attityder men rent praktiskt hur skulle det se ut. Man kan inte leva utan tak över huvudet och tillgång till hygienrum, inte utan kläder och några andra ägodelar har jag också som jag inte vill göra mig av med. Jag kom fram till att det behövs en helt ny stadsordning för att kunna frigöra utymme för de nya nomaderna. Det går inte att hänga kvar vid gamla anrika byggnader om man förordar förnyelse utan det traditionella hemmet. Det måste ges utrymme till mer flyktig arkitektur så att varje generation skall kunna bygga upp det sammhälle dom vill ha. Jag har alltid kännt mer för att bygga upp något nytt än att kämpa för att bevara. Mitt förslag en enkel stomme med varierbara element i fasaden som inkluderar glasyor. De kan vara av plåt eller trä.

Jag behöver inte något hem men jag vill gärna ha mitt eget badrum gärna med golvvärme. Om man har en kaotisk läggning behöver man en fristad att vara långsam i. Tänk tanken att köpa ett fräsht badrum som du alltid kan ta med dig var du än slår dig ner. I mitt badrum kan jag ta det lugnt det är där jag är konservativ. Det är ganska stort där finns många krokar att hänga kläder på och det har direkt tillgång till garderoben. Garderobsdörrar är genomsiktliga och kläderna ligger i färger på så sätt får jag en bra överblick. Bara på detta sätt kan jag få en prydlig klädsel under dagen. Utanför mitt badrum härskar kaos. Även om det ibland är städat så är utrymmet utanför badrummet ett område där ingenting är statiskt. Seconhandmöbler kommer och går de är ändå inget jag kan ta med mig till nästa utpost.